Eleonor Frankemo

Svensk rommani är i Sverige namnet på ett språk som talas av resandefolket Språket liknar norsk rommani och bägge kallas även rommani rakripa.

Samlingsbeteckning är skando-rommani.
Resandespråket har funnits i Sverige i 500 år men är fortfarande okänt för de flesta.
Det har varit ett ”hemligt” språk för icke-resande, även människor som känner till de resandes existens brukar reagera med förvåning när de inser att gruppen talar ett eget språk – svensk rommani.
Tyvärr har många resande idag ”glömt” språket, mycket pga. de förföljelser som gjorts av resande i Sverige. Rommanispråket hålls ofta inom släkten och brukar inte talas utanför familjen.
Förr sa de äldre att om man talade utanför familjen med ”buroar” så förlorade man sin själ, detta är alltså så intimt förknippat med den egna kulturens innersta kärna.
En annan anledning till att resande inte talade språket framför icke-resande är att man inte vill dra uppmärksamheten till sig, något som ofta beror på rädsla från tider när det var förenat med stora problem om man avslöjade sig att man var ”tattare”.
Förr i tiden var det även förbjudet att lära ut språket till icke-resande, och det finns fortfarande de resande som än idag inte tycker att man ska publicera ordlistor på svensk rommani.
De vill bevara språket hemligt.

Grammatiken har till största del ersatts av svenskans grammatik, även om ett antal språkliga strukturer i svensk rommani ej återfinns i svenska.
Svensk rommani är alltså i högsta grad ett självständigt språk, inte en dialekt av svenska, som angivits i äldre studier.
Det specifika ordförrådet (som är relativt litet) motsvarar till 80-90% den kontinentala rommanins, dock med hög andel tyska lånord. Huruvida detta språk ansetts vara ett folkspråk eller ett sociolektiskt språk (liknande sotarspråk, knallspråk o d) har varit avgörande för synen på resandefolket såsom självständig etnisk minoritet eller social grupp.
Sedan 1999 är de i Sverige nationell minoritet.

Många resande kan inte längre tala rommani flytande utan väljer att tala svenska, i vissa fall med rommaniord inblandade.
Många ord i svenskan som från början varit slang eller inlånade rommani ord har senare införlivats i svenska språket.
Som numera finns i Svenska Akademiska ordlistan.

På långholmens fängelsemuseum finns en ordlista som till större delen består av ord från svensk rommani. Museibesökarna får intrycket att orden är från ett språk som talas av tjuvar och kriminella. Detta förstärks ytterligare av rubriken ”Tjuvspråk” Resandefamiljer som har besökt detta museum kar reagerat starkt på detta och känner sig kränkta, nu har man bytt namn till ”kåksnack”, en omskrivning som i sak knappast förändrar budskapet.

Förr ansågs rommani stå för zigenarspråket, medan de resande talade ”tattarspråket” i början på 1900-talet så förespråkade en del zigenare romanés, medan de resande föredrog att kalla sitt språk för rommani.
Idag har myndigheterna och Romernas riksförbund enats om ett gemensamt samlingsnamn, romani chip, för alla olika språkvarieteter som talas av romer- det vill säga av både resande och zigenare.

Hur uttalas respektive stavas ordet rommani?

Frågan är inte oviktig eftersom det nya stavningssättet bidragit till att uttalet börjat förändrats på senare tid. När man nu försöker enas om ett skriftspråk är stavning avgörande för uttalet. Det är ställt utan tvivel att rommani på svenska alltid uttalas rå´mmani, med kort å och betoning på första stavelsen. När det gäller stavningen är det däremot delade meningar.

Idag är det inte många svenska resande som behärskar rommani flytande. De största språkkunskaperna hittar man hos de allra äldsta, och när avlider riskerar ord och uttryck att gå förlorade. Många anser att det är hög tid att resande själva börjar dokumentera sitt språk så att det kan hållas levande.