Tvångssterilisering i Sverige
Tvångssterilisering förekom i Sverige emellan 1934 och 1975 i varierande grad av frivillighet. De hade delvis rashygien, del social ingenjörkonst och dels folkhälsoskäl som syfte.
Steriliseringslagarna stöddes av makarna Gunnar och Alva Myrdal och RFSU.
I sin uppmärksammade bok ”Kris i befolkningsfrågan” från 1934 diskuterade makarna Myrdal med utgångspunkt från de låga födelsetal ”den psykoprofylaktiska socialpolitikens direkta uppgift... att framskapa ett bättre människomaterial”. Ett sätt att åstadkomma detta var genom tvångssterilisering, i boken hette det ”Helst skulle man på den vägen vilja utrota all slags fysisk och psykisk mindervärdighet inom befolkningen, både sinnesslöhet och sinnessjukdom, kroppsliga sjukdomar och dåliga karaktärsanlag”. Tanken var att de låga nativitetstalen skulle höjas med hjälp av social ingenjörskonst. Makarnas Myrdals tankegångar fick ett stort genomslag bland socialdemokratiska tänkare och blev en del av grunden i det svenska folkhemmet.
Som en direkt följd av den eugeniska rörelsen beslutade den svenska riksdagen 1934 att anta regeringens proposition att införa steriliseringslagsstiftning. I ett uppslagsverk från 1938 beskrivs sterilisering motsägelsefullt, då det sägs det att i denna lag
"bestämmes att en person, som på grund av själslig rubbning ej kan anses förmögen att avgöra, huruvida han bör steriliseras eller ej, kan steriliseras, bland annat om risk föreligger att han skall överföra arvsanlag till sinnesslöhet el. sinnessjukdom till sin avkomma. /.../ S. kan ej utföras mot någons vilja och är en privatsak mellan vederbörande och hans läkare."
Tvångssteriliseringen utfördes alltså på dem som ansågs intellektuellt omyndiga.
1941 skärptes lagen, och tvånget accentuerades. Ofta skedde dock steriliseringarna med skenbar frivillighet, då personerna övertalades. Fysiskt våld fick dock inte användas. Sterilisering påbjöds i tre fall, nämligen på:
- eugenisk indikation (även benämnd arvs/rashygienisk), då det kunde antas att en person genom arvsanlag på avkomlingar kunde överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet, svårartad sjukdom eller lyte av annat slag.
- social indikation, då personen ansågs vara "uppenbart olämplig" att handha vårdnaden om barn på grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten eller på grund av asocialt levnadssätt.
- medicinsk indikation då personen ansågs lida av sjukdom, kroppsfel eller annan "svaghet" kunde hon steriliseras för att förebygga ett havandeskap som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.
I praktiken steriliserades framförallt kvinnor - många unga och från socialt utsatta grupper - på ganska godtyckliga grunder, exempelvis för att en läkare bedömde dem som promiskuösa eller som tattare. I flera fall fick kvinnan inte veta vad ingreppet skulle få för konsekvenser. Exempelvis kunde sjukhuspersonal lura kvinnan att ingreppet var en blindtarmsoperation. Anledningen var bland annat att man befarade att en patient som var medveten om att hon var steril hade kunnat bli mera sexuellt lössläppt, vilket man ville förhindra.
Med ett undantag kan inga tydliga utslag vad gäller etniska minoriteter noteras. Undantaget utgörs av personer utpekade som "tattare", men utredningsresultatet ger inte stöd för att steriliseringarna var särskilt riktade mot romer eller samer.
Från lagens tillkomst fram till 1975, då Sveriges riksdag beslöt att från 1976 slutligen avskaffa lagen helt, steriliserades sammanlagt cirka 63 000 människor, varav övervägande delen kvinnor. En statlig utredning (SOU 2000:20) uppskattade att mellan 20 000 och 30 000 av dessa steriliseringar skedde med tvång, varav de allra flesta från mitten av 1930-talet till mitten av 1950-talet. Den kommitté som undersökte tvångsinslaget i steriliseringarna avgjorde också när de steriliserade kunde ersättas ekonomiskt för sitt lidande. Totalt ersattes ungefär 1 600 personer av de 63 000 steriliserade.
I dag betraktas tvångssterilisering som ett brott mot mänskligheten. Svenska staten har erbjudit skadestånd till de drabbade, men missnöje har uppstått kring det faktum att man för att få skadestånd själv måste ansöka om det trots att staten har alla namn i sitt register. De allra flesta som blev drabbade och ännu lever har inte hämtat ut skadeståndet då de anser att det är kränkande.
I februari 2007 premiärvisades den svenska filmen Den nya människan, som baserat på verkliga händelser skildrar tvångssteriliseringen av en ung kvinna år 1951.
I april 2008 förhandsvisades Walborgs ungar, en dokumentärfilm som handlar om fattiga ungdomar i Göteborg som blir tvångssteriliserade mot sin mammas vilja år 1939, 1940 och 1954. Filmen får premiär på Tempo filmfestival 2009.
Från Wikipedia
I dag betraktas tvångssterilisering som ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Men det är bara drygt femtio år sedan många ”intellektuellt omyndiga, sinnesslöa och undermåliga personer”, som myndigheterna kallade dem, tvingades till sterilisering i Sverige. Bilden är hämtad från filmen "Den nya människan"
Sjukkat radrat