Kyrkan kan ge resande själavård

MIN DAGBOK / Permalink / 0
 
Förra veckan medverkade jag på ett seminarium i Uppsala som Svenska kyrkan höll i. Detta seminarium var riktat till Kyrkliga anställda, socialtjänst och andra tjänstemän som kommer i kontakt med Resande i sitt arbete. Jag är mycket nöjd med min medverkan. Jag höll en föreläsning som heter "historialektionen du aldrig fick", men jag fick också gå fram ett par gånger och prata och svara på frågor, om andra saker som berör på olika sätt utöver historian. Jag tycker att det är viktigt att lyfta de konsekvenser som blivit av den tragiska förföljelse som mitt folk har varit utsatt av i århundraden. En stor negativ konsekvens är språket, hur vi blivit fråntagna det och att vi har stora behov av stöd för revitalisering.
På svenska kyrkans hemsida har matt gjort en artikel av dagen som jag tänkte dela med mig av här.
 
 
 

Eleonor Frankemo Foto: Roland Asplund
Samhälle och kyrka kan göra mer för att stärka resandefolkets identitet, Kyrkan kan erbjuda själavård.
Det var synpunkter som kom fram på det seminarium om resande som ägde rum i Uppsala under tisdagen

Intresset var stort för seminariet som lockade anställda bland annat inom socialförvaltning, skola och församlingar. Seminariet arrangerades av Svenska kyrkan nationellt, Uppsala universitet och Upplandsmuseet.  

– Tyvärr står det inget i historieböckerna om att resande har varit med och byggt Sverige. Resandefolket kom redan på 1500-talet. Vi glöms litet bort i de romska grupperna, menade Eleonor Frankemo, från Romanofolket resande i Östergötland.

1900-talet var till stor del en mörk period med svenska myndigheters övergrepp i form av tvångssteriliseringar ända fram till 1975 och tvångslobotomering av resande. Detta hade sin grund i rasistiska idéer. Flera stora registreringskampanjer, s k ”tattarinventeringar”, genomfördes på 1920- och 1940-talen. Barn tvångsomhändertogs och placerades på barnhem och fosterhem och många förlorade sina rötter.

– Barnen skulle komma bort från tattarkulturen och bli svenskar. Alla kontakter med föräldrarna bröts. Många resande vittnar om steriliseringarna. I min bekantskapskrets så har var tredje resandefamilj minst en medlem som tvångsteriliserats.

– Vi är inte så organiserade som minoritet. Det beror på att många inte går ut med att de är resande. Ja, berättar inte ens för sina barn om sin identitet, menade Elenor Frankemo som är stolt över sitt kulturarv men befarade att mycket av kulturen, språket riskerar att förloras i o m att de äldre försvinner. Men barnen är hoppet och framtiden, att de får ta del av resandekulturen.

Resande har dock ofta haft en bättre socioekonomisk situation än andra romer, betonade Simon Wallengren från Kulturgruppen för resandefolket. De hade bättre möjligheter att gå i skolan och det var inte ovanligt att de ägde bostäder. Idag har majoritetssamhället större förståelse och verkar för att hjälpa minoriteten romer. Men den kulturella identiteten bland resande behöver stärkas, menade han.  

Simon Wallengren forskar i hatbrott och i en studie tillsammans med Caroline Mellgren om resandefolkets utsatthet för hatbrott idag, konstateras att en stor del resande var utsatta för hatbrott. Många beskrev att de diskriminerades av myndigheter och förtroendet för rättsväsende och majoritetssamhälle var lågt.

– Vi borde satsa på att lindra antiziganismens skadeverkningar som redan har skett mot resande. Det är något Svenska kyrkan borde reflektera över, kanske stötta med själavård, föreslog Simon Wallengren.

I Johanneskyrkan i Göteborg huserar Stadsmissionen och dit hittar bl a många resande. Prästen Katinka Randin bygger relationer, inte minst genom alla möten i kyrkans fik.     

Kyrkan har ett ansvar för resande, kan själavård vara en hjälp? undrade Katinka Randin.

– Absolut. Kristen kärlek och öppenhet. Ett gott samtal, med Kristus som förebild. Han som umgicks med dem som inga andra umgicks med. Men både resande och romer behöver inkluderas mer i kyrkan. Präster behöver utbildas, bli mer medvetna om minoriteter. Kyrkan behöver också rekrytera människor med en annan bakgrund, menade Tyrone Eklund, själv resande och engagerad i Johanneskyrkan.

 

Många präster är resande

I Svenska kyrkan finns exempelvis många präster med resandebakgrund, men som inte säger vilka de är, påpekade Anders Wejryd, ärkebiskop emeritus. 

Resande är stolta och starka och det finns en historisk barlast i hur kyrkan har behandlat resande, fortsatte Tyrone Eklund.

– Det är viktigt med tålamod. Med tiden ska nog resande kunna lita på kyrkan, när vi känner vem man kan prata med. Vi ska inte vara rädda för mer dialog. Jag tror på att bygga kamratrelationer.

– I kyrkan använder vi ofta bilden Kristi kropp. Vi hör alla ihop. Om det plötsligt fattas en arm, hår … om vissa inte får vara med, är det inte en hel kropp. Svenska kyrkan idag tror jag har en önskan att vara Kristi kropp, där alla får vara med som de är, sa Katinka Randin. 

Roland Asplund    

Länk

Till top