Eleonor Frankemo

Strategi för romsk inkludering 2012-2032

Regeringen har nu fattat beslut om en strategi för romsk inkludering 2012–2032. I strategin ingår en satsning med 46 miljoner kronor 2012-2015 utöver de ordinarie medel som finns för de nationella minoriteterna. Det övergripande målet är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdiga möjligheter i livet som den som är icke-rom. Romers rättigheter bör tas tillvara inom ordinarie strukturer och verksamhetsområden i lika hög grad som den övriga befolkningens tjugoåringar. Målgruppen är framför allt de romer som befinner sig i ett socialt och ekonomiskt utanförskap och är utsatta för diskriminering. Kvinnor och barn är särskilt prioriterade.

För att åstadkomma genomgripande förändringar i romers livsvillkor krävs det att myndigheter och kommuner är delaktiga och tar ett tydligt och aktivt ansvar. Romer måste ha inflytande över strategin och vara delaktiga i genomförandet.

Strategin utgår från de mänskliga rättigheterna med särskild betoning på principen om icke-diskriminering. Det innebär att fokus inte ligger på tillfälliga projektmedel utan på att romer liksom alla andra har rätt att komma i åtnjutande av mänskliga rättigheter som rätten till utbildning, arbete etc. Mänskliga rättigheter gäller alltid för individer, inte grupper.

Strategin omfattar sex samhällsområden:

 Utbildning

 Arbete

 Bostad

 Hälsa, social omsorg och trygghet

 Kultur och språk

 Civilsamhällets organisering

För att driva på så att målet om likvärdiga möjligheter för romer och icke-romer nås är det viktigt med en återkommande uppföljning på de sex områdena. Utgångspunkten för uppföljningen blir sådana mål som

Presspromemoria

2012-02-16

Arbetsmarknadsdepartementet

2

riksdagen har satt upp sedan tidigare för alla i Sverige, till exempel att alla elever ska ges förutsättningar att uppnå de nationella målen i skolan. Arbetet med strategin bör redovisas till riksdagen årligen i budgetpropositionen.

Strategin är baserad på förslag från Delegationen för romska frågor som verkade 2006-2010 under Maria Leissners ledning. Delegationens slutbetänkande (SOU 2010:55) har kompletterats med hjälp av remissinstanserna och ett antal samråd med romska representanter. Strategin överlämnas nu till riksdagen i form av en skrivelse.

Strategin utförs inom ramen för den minoritetspolitiska strategin från 2010, som gäller för de fem nationella minoriteterna judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar.

Romers delaktighet och inflytande

Delegationen för romska frågor har beskrivit att det är vanligt med både missförstånd och misstro mellan romer och icke-romer. Därför är det ett viktigt inslag i strategin att det ska finnas en fungerande dialog och ett reellt inflytande för romer, inte minst på lokal nivå. Att tillvarata romers kunskap, kompetens och erfarenheter gör arbetet mer effektivt och stärker romers egenmakt. Under arbetet med att utforma strategin har Regeringskansliet hållit ett antal samråd med romska representanter för att förankra och komplettera det underlag som lämnades av Delegationen för romska frågor 2010. Sådana samråd behöver fortsätta och utvecklas.

Ett annat sätt att inkludera romer i strategin är att basera insatserna på romers eget arbete i det civila samhället. På lokal nivå bör detta ingå som en viktig ambition i de kommuner som ska bedriva en pilotverksamhet.

Det är också viktigt att ta tillvara romsk språk- och kulturkompetens i genomförandet av strategin. Ett exempel på detta är så kallade brobyggare. Det kan till exempel vara en lärarassistent med kunskaper om romsk kultur och språk. Delegationen har beskrivit hur lärarassistenter och modersmålslärare med romsk språk- och kulturkompetens har bidragit till att kommunikationen mellan romer och skolan har förbättrats. Vetskapen om att det finns personal med romsk språk- och kulturkompetens i skolan kan bidra till att föräldrarna känner en större trygghet i att ha sina barn i skolan. Skolpersonalen kan få en ökad förståelse för de romska barnens skolsituation.

3

Pilotverksamhet i fyra år

Fem pilotkommuner ska bedriva utvecklingsarbete 2012-2015 i samarbete med berörda myndigheter och romer. Tanken är att ta fram goda exempel på arbetssätt som kan spridas över landet. Alla kommuner har erbjudits att ansöka om att bli pilotkommuner. Sista ansökningsdatum är den 1 mars och avsikten är att arbetet ska starta under året. Sveriges Kommuner och Landsting kommer också att bjudas in att delta. Länsstyrelsen i Stockholms län får i uppdrag att samordna och följa pilotverksamheten.

Utvecklingsarbetet ska framför allt ske inom utbildning, arbete, hälsa och social omsorg. Som stöd för arbetet planeras sex särskilda satsningar i pilotkommunerna:

 Arbetsförmedlingen bör samverka med kommunerna om stöd till romers etablering på arbetsmarknaden.

 Skolverket bör upphandla utbildning för brobyggare i förskola, förskoleklass och grundskolor i pilotkommunerna. Brobyggare kan till exempel vara redan kommunalt anställd personal med romsk språk- och kulturkompetens.

 Skolverket bör beskriva romska elevers situation i pilotkommunerna när det gäller gymnasiebehörighet och att gå vidare till gymnasieskolan.

 Skolverket bör beskriva situationen för romska barn i förskola och förskoleklass i pilotkommunerna.

 Skolinspektionen bör granska hur skolorna i pilotkommunerna uppfyller skollagens krav för romska barn när det gäller skolplikt, undervisning och rätten till särskilt stöd.

 Hälsokommunikatörer med romsk språk- och kulturkompetens bör prövas i pilotkommunerna i samarbete med berörda landsting. Deras uppgift bör bland annat vara att ge utbildning och hälsoupplysning samt fungera som brobyggare mellan romer och majoritetssamhället. Europeiska erfarenheter av romska hälsokommunikatörer visar på ett uppmuntrat intresse för förebyggande hälsovård och underlättad tillgång till den vanliga sjukvården.

Nationella satsningar

Ett antal satsningar i strategin planeras på nationell nivå, utan särskild koppling till pilotkommunerna:

 Skolverket bör informera skolhuvudmän och rektorer om nationella minoriteter och deras rättigheter.

 Ett utbildningsmaterial för grundskolenivå om de nationella minoriteterna bör utarbetas.

4

 Skolverket bör främja utveckling och produktion av böcker och andra lärverktyg på samtliga varieteter av romani chib för barn, unga och vuxna.

 Högskoleverket har nyligen föreslagit åtgärder för bättre tillgång på lärare som kan undervisa i och på de nationella minoritetsspråken. Regeringen avser att återkomma i frågan.

 En fördjupad studie bör genomföras om romska kvinnors livssituation och hälsa. I studien bör ingå att identifiera vilket stöd kvinnorna får i dag och vilken kännedom de har om befintligt stöd.

 En möjlighet att ge telefonrådgivning till romska flickor och kvinnor i frågor om sexuell och reproduktiv hälsa bör undersökas.

 En jämställdhetsstudie bör genomföras om frågor som könsroller, homosexualitet, prostitution och människohandel.

 Den dialog som Diskrimineringsombudsmannen påbörjat med representanter för hyresvärdar och bostadsrättsorganisationer bör fortsätta. Även andra relevanta aktörer bör bjudas in, liksom romska företrädare. Dialogen bör fokusera på att finna praktiska modeller och lösningar för att motverka diskriminering på bostadsmarknaden och för att romer ska få bättre tillgång till varaktiga bostäder.

 Forum för levande historia har nyligen lämnat förslag om hur romernas kultur och språk kan få en starkare ställning än i dag. Förslagen bereds nu i Regeringskansliet.

 Institutet för språk och folkminnen har fått i uppdrag att sprida kunskap och goda exempel på språkvårdande insatser och revitaliseringsinsatser för romani chib bland romer.

 Romska och icke-romska organisationer bör bjudas in till ett gemensamt möte för att diskutera eventuella möjligheter till utvecklat stöd till romers engagemang i det civila samhällets organisationer.

Vitbok om övergrepp och kränkningar

Ett arbete har påbörjats inom Regeringskansliet för att utarbeta en vitbok om övergrepp, kränkningar och andra särbehandlande åtgärder mot romer under 1900-talet. Att regeringen på så sätt uppmärksammar och tar avstånd från de historiska övergreppen beskrivs av flera av dem som varit utsatta som ett viktigt erkännande.

Okunskap om romer och om de övergrepp och kränkningar de har utsatts för bidrar till att lägga den största delen av skulden för utanförskapet hos den romska gruppen. En vanlig föreställning är att romernas utanförskap är mer eller mindre självförvållat eller självvalt. Den bristande kunskapen upprätthåller en förtroendeklyfta som är vanligt förekommande mellan romer och det övriga samhället. Ökad

5

kunskap är nödvändig för att ett framgångsrikt och långsiktigt arbete för att förverkliga romers rättigheter ska kunna bedrivas framöver.

I arbetet med vitboken ingår inte att föreslå någon kompensation för dem som drabbats. En rättvis kompensation är svår att åstadkomma långt i efterhand. I samråden inför strategin har flera romer menat att resurser snarare bör koncentreras på att förbättra situationen för romer i framtiden. Det är regeringens avsikt med denna strategi.

Romers situation i dag

Den romska befolkningen i Sverige är heterogen och består av olika grupper med inbördes kulturella och språkliga variationer, såsom kelderash, lovara, tjurara, kalé, resande, sinti, arli och gurbeti. Bland de resande finns det de som identifierar sig som tillhörande det romska folket medan andra inte gör det. Uppskattningsvis uppgår antalet romska personer till ca 50 000, varav resande utgör omkring hälften. Det finns romer som av olika skäl döljer eller tonar ned sin romska identitet. En anledning till detta är att undvika diskriminering och fördomar.

Delegationen anger att romers levnadsvillkor ofta är mycket sämre än för befolkningen i övrigt, även om situationen varierar mycket inom gruppen. Många romer saknar fullständig grundskoleutbildning och fotfäste på arbetsmarknaden. Medellivslängden är lägre, bostadsstandarden är sämre och diskrimineringen av romer på arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, inom utbildningen och i det offentliga rummet är större än för någon annan grupp i samhället.

Romernas tillvaro i Sverige har under århundraden präglats av diskriminering och utanförskap. Övergrepp mot romer i form av fördrivning, tvångsförflyttning, näringsförbud, invandringsförbud, tvångssterilisering och tvångsassimilering har förekommit. Detta har inneburit att många romer hyser bristande tillit till myndigheter. En rad olika statliga och kommunala insatser har genomförts sedan 1960-talet för att komma till rätta med dessa kränkningar och för att förbättra romers situation i Sverige. Situationen har delvis förbättrats, men diskriminering är fortfarande vanligt förekommande. Diskrimineringsombudsmannen sammanställde 2011 rapporten Romers rättigheter som analyserar diskrimineringen och beskriver en rad rättsfall.

Förklaringar till utanförskapet kan vara bristande ömsesidigt förtroende mellan romer och icke-romer, diskriminering och i vissa fall djupt förankrade uppfattningar bland romer om tradition, status och individens rättigheter och möjligheter i förhållande till kollektivets betydelse.

6

När det gäller till exempel skolan konstaterar Delegationen för romska frågor, utredaren av den nationella handlingsplanen för mänskliga rättigheter och romska företrädare att det bland många romer saknas en utbildningstradition. Vidare finns en oro hos många romska föräldrar att förlora barnen till majoritetssamhället och en känsla av meningslöshet när det gäller att gå i skolan, om det ändå inte kommer att leda till ett arbete på grund av direkt eller indirekt diskriminering. Mobbning och trakasserier kan göra att barnen hellre stannar hemma. Barnäktenskap och tidiga graviditeter kan påverka framför allt flickors skolgång. Det finns indikationer på att barnen inte alltid blir kallade till skolan om de uteblir från lektionerna, trots skolplikten.