Eleonor Frankemo

Nu är jag hemkommen och har landat efter en mycket intensiv men givande konferens i Uppsala. Men som man brukar säga, borta bra men hemma bäst.

På konferensen pratades det om olika projekt som har gjorts och görs i revitalisering i språk, båda i Sverige men också utomlands i olika nationaliteter och land.

Själv pratade jag mycket om resandegruppen och hur situationen ser ut för oss i den revetalisering som inte är så aktiv.  Jag förklarade också tydligt att jag inte företräder romer generellt utan Resandefolket, att vi skils åt som minoritet från de andra romska grupper.

Jag möttes av starka reaktioner, många positiva. men det var många som aldrig hört talas om Resandefolket, utan romer för dem var den bild att det är de med stora svarta kjolar.

Jag berättade även att många, många resande inte vill bli förknippade med de andra romska grupper pga. att det är resandegruppen som har den svenska historien och mycket skiljer vad det gäller kultur och språk, att man i Norge valt att erkänna ”tatterer” som en egen minoritet.  Man har svårt att acceptera att man blir undangömd i en grupp som heter romer där man inte får det erkännande som bör vara.

Jag nämnde även att man indirekt har lyckats att utrota ”tattarna” och blivit av med ”tattarplågan” Genom att in kategorisera oss med andra grupper av människor.

Jag fick många frågor om romer generellt och jag förklarade att jag inte kan svara på dessa då jag är Resande och inte vet allt om de andra romska grupper som finns i Sverige. Men i slutet av konferensen kom det en kvinna, som jobbar på departementet fram till mig och förklarade att man börjar se skillnad på Resandefolket och Romer, att det inte är samma kultur och språk även om vissa likheter finns. Detta tycker jag känns bra då det är viktigt för den egna individen att hitta sin egen identitet och inte någon annans.

Hur som helst var det en mycket lyckad konferens och det var mycket positiva reaktioner då det ”äntligen” fanns en resande med på tillställningen.

Men även om de nationella minoriteterna ter som olika på många sätt hittade jag likheter i hur man känner. Utanförskap, att man inte riktigt duger till, språket har setts som ”smutsigt” av allmänheten, att man har en stark drift att bevara men även ”dubbellivet” många lever. Ett när man är hemma och ett när man är ute bland buroar. Det var flera samer som pratade och även en kille som var sverige-finne som jag kunde känna mycket likhet med vad gäller upplevelser av detta.

Andreas heter han och har en också en blogg som jag tänkte göra reklam för. www.sverigefinnar.blogg.se kolla in den. Han skriver mycket intressant även om det inte handlar om Resandefolket J

Jag skulle senare få en ”slutrapport” på konferensen skickat till mig så den lägger jag upp när den kommer. Till nästa gång kammat lattjot sass tavringar och dinglare