- Vi har bidragit mycket till det Sverige är i dag. Och det ska vi vara stolta över.

 

Det säger Stig-Ove Lundahl, när vi möter honom vid den skärmutställning som finns på Stadsbiblioteket.

 

Stig-Ove Lundahl är kontaktperson för resandefolkets lokala förening i Östergötland.

 

Egna erfarenheter
Han har egna erfarenheter av hur det var att växa upp som resande. Hans familj bodde i Norrköping. De bostäder som resandefolket bodde i var undermåliga.

 

- "Akta er för Stig-Ove så ni inte blir smittade" sa min lärare, berättar han.

 

- Jag var nog inte smutsigare än andra grabbar på den tiden men fick hela tiden gå och tvätta mig.

 

I dag tycker han att han fått ett bra bemötande på sin arbetsplats.

 

"Fortfarande fördomar"
- Men det finns fortfarande fördomar och förekommer diskriminering av resandefolket.

 

Resande finns i dag på alla positioner i samhället. Stig-Ove själv är vårdare.

 

En del av de äldre resande vill inte prata om det gamla.

 

- Men jag tycker inte vi ska skämmas utan vara stolta över vår historia.

 

Så sent som 1948 förekom rena raskravaller, förföljelser och övergrepp mot resandefolket. Och det med myndigheternas godtycke. Under andra världskriget fanns planer på att, om Sverige hade blivit indraget i kriget, deportera de resande till Tyskland.

 

- Det är inte så länge sedan

 

Enligt utställningen kan resandefolket ha sina rötter från folket Sinti från delstaten Punjab i Indien. Många av dem var skickliga hantverkare som reste runt. En vanlig benämning var tattare.

 

"Ett skällsord"
- Och det var ju ett skällsord.

 

Till en början välkomnades de resande när de kom i Sverige.

 

Men på 1500-talet ville Gustav Vasa förvisa dem ur landet eftersom han såg dem som onda.

 

Genom århundrandena har ofta den enda utvägen för de resande varit att just fly landet.

 

- Vi har aldrig fått något erkännande som ett eget folk.

 

I Sverige finns i dag cirka 25 000-30 000 resande.

 

- Vi har en kultur och en historia vi kan vara stolta över.